Att misslyckas i en nollfelsbransch
Vad händer när man börjar prata om misslyckanden i en bransch där konsekvenserna av ett misstag kan vara enorma, och där det ibland faktiskt inte finns något utrymme för fel? Det var utgångspunkten när jag höll ett föredrag och en workshop för omkring 60 medarbetare på en advokatbyrå.
Föredraget byggde vidare på min bok Epic Fails - 50 historier om vägen till framgång. Under en timme varvade jag historier ur boken med forskning och reflektioner kring varför vi människor är så rädda för att misslyckas, och vad den rädslan kan göra med vår förmåga att utvecklas. För alla misslyckanden är inte jämlika.
Att missa en kritisk deadline eller ge ett felaktigt råd är något helt annat än att testa ett nytt arbetssätt, pröva ett annorlunda sätt att kommunicera eller experimentera med hur AI kan användas i verksamheten. Utmaningen för många organisationer är att de två typerna av misstag ändå behandlas ungefär likadant. När en nollfelskultur sprider sig från de områden där den är nödvändig till de områden där verksamheten behöver kunna testa och lära, riskerar den att hämma både utveckling och förändringsförmåga.
Så, var får vi egentligen misslyckas?
Efter föredraget arbetade deltagarna i mindre grupper med just den frågan. Var krävs i princip noll fel? Var kan vi acceptera misstag om vi lär oss av dem? Och inom vilka områden behöver vi kanske till och med göra fler försök som inte lyckas?
"För att lyckas måste du också vara beredd på att misslyckas"
Poängen var inte att hylla misslyckanden i sig. Att enbart generera misslyckanden saknar egenvärde. Men det är en oundviklig hållpunkt på en förändringsresa och det är därför viktigt att inse att värdet uppstår först när vi förstår vad som hände, delar lärdomarna och använder dem för att fatta bättre beslut nästa gång.
Det handlar heller inte om att sänka kvalitetskraven. Tvärtom. Genom att skilja mellan de områden där fel måste förebyggas och de områden där kontrollerade experiment behövs, kan en organisation bli bättre på både kvalitet och utveckling.
Det fina med kombinationen föredrag och workshop är att deltagarna först får en gemensam plattform för diskussionen och med nya perspektiv sedan testa detta mot sin egen verklighet.
Historierna från min bok använder jag för att öppna upp diskussionerna och sätta de egna frågeställningarna i nytt ljus. Workshopen kan synliggöra både oskrivna regler och organisatoriska hinder som annars är svåra att prata om.
Vill du prova något annorlunda så testa mitt föredrag Epic Fails som kan köras med lite olika inriktningar som både fristående inspirationsföreläsning eller tillsammans med en workshop anpassad efter organisationens egna utmaningar. Vill ni undersöka var ni behöver undvika misstag, var ni behöver lära snabbare eller hur ni kanske vågar experimentera mer? Hör av dig, så diskuterar vi ett upplägg som passar just din verksamhet!
Kommentarer