Arsenal - hur motgång, förändringsvilja och uthållighet skapar framgång! Del 1 - Wenger.

Arsène who? Tidningsrubrikerna i England trunpetade ut det som de flesta funderade över.

Delar av den här artikeln är hämtad från min kommande bok Epic Fails som handlar om hur misslyckanden kan bygga framgång!

När Arsenal anställde den 46-årige fransmannen Arsène Wenger i september 1996 som ny tränare för herrlaget var det många som ställde sig frågande till rekryteringen. Fransmannen kom från japanska klubben Nagoya Grampus Eight och var i praktiken okänd i England.

Men, Wenger hade en tydlig idé: ett modernt, tekniskt, taktiskt och disciplinerat fotbollslag, ett nytt Arsenal. Från dag ett började han omforma klubben i grunden. När Wenger kom till Arsenal mötte han ett omklädningsrum med stor brist på disciplin. Han införde striktare kosthållning och träningsmetoder, vilket var ovanligt i brittisk fotboll vid den här tiden. Det blev alkoholförbud under säsongen och istället införde han vitaminshots och kreatintillskott. Träningsfria onsdagar blev ett minne blott.

Arsenal spelade sina matcher på Highbury, en klassisk och charmig arena med läktare tätt inpå planen och en unik atmosfär. Men med bara drygt 38 000 sittplatser kunde klubben inte konkurrera ekonomiskt med storklubbar som Manchester United, Real Madrid eller Bayern München. För att ändra på situationen behövde klubben framgångar i spelet, såväl i England som i Europa.

Wenger började därför värva smart och internationellt – unga spelare från exempelvis Frankrike och Afrika som var tekniskt skickliga men underskattade. Eller en viss Fredrik Ljungberg från Halmstad som Wenger enligt legenden kallade över på provspelning efter att ha sett Ljungberg på TV under en landskamp.

Han övergav delvis det traditionella engelska 4-4-2-spelsättet till förmån för ett mer flytande och offensivt spel. Under sin första delsäsong slutade Arsenal 3:a i ligan och under sin första fulla säsong 1997/98 vann Wenger såväl Premier League som FA-cupen, vilket var en stor bedrift för en så ny tränare på den nivån. Mellan 1998 och 2002 slutade Arsenal tvåa i ligan tre gånger – samtliga gånger bakom ett brutalt effektivt Manchester United under Sir Alex Ferguson. Särskilt säsongen 1998/99 sved, då Arsenal tappade ligatiteln med minsta möjliga marginal – en enda poäng.

Trots pressen valde Wenger aldrig att kompromissa med sin spelstil. Han sa ofta: ”Jag vill vinna, men jag vill vinna på mitt sätt.”

På läktarna blandades passion med frustration. Arsenal-fansen var vana vid att laget tävlade i toppen, men började längta efter mer än bara vacker fotboll. När laget förlorade mot Galatasaray i UEFA-cupfinalen 2000 och FA-cupfinalen mot Liverpool 2001 – matcher där Arsenal dominerade spelet, men ändå föll – växte frustrationen.

Säsongen 2003/04 hände det ingen trodde var möjligt i modern fotboll: Arsenal gick igenom hela ligasäsongen utan att förlora en enda match. 38 matcher spelade med 26 vinster, 12 oavgjorda och 0 förluster. En bragd som inte upprepats i Premier League sedan dess, och som kanske aldrig kommer att upprepas! De blev kallade The Invincibles, De Oövervinnerliga. Men det var ingen tillfällighet utan resultatet av nästan ett decennium av hårt arbete, långsiktig planering och en tränare som vågade tänka annorlunda och utmana kulturen och synsätten.

En viktig pusselbit för att lyfta laget till högsta europeiska nivå saknades dock. Arenan Highbury lämnade mycket att önska. Genom att årligen kvala in till Champions League kunde klubben skapa ett kassaflöde för att finansiera bygget av en ny arena. Emirates Stadium stod klart 2006, med plats för över 60.000 åskådare.

”När vi byggde arenan krävde bankerna att jag skrev på för fem år. Bankerna ville ha teknisk kontinuitet för att garantera att vi hade en chans att betala tillbaka dem.”

Arsène Wenger var inte bara en tränare utan en sorts arkitekt för klubbens framtid. Han kompromissade med kortsiktiga titeljakter för att säkra Arsenals långsiktiga konkurrenskraft, och arenan var en viktig hörnsten i det bygget.

Till säsongen 2011 köpte Wenger in en ny mittfältare från Everton, en spanjor vid namn Mikel Arteta. Arteta tog plats i laget och blev sommaren 2014 lagkapten, en bindel han bar fram till att han slutade 2016 och påbörjade sin nya karriär som assisterande tränare i Manchester City under Pep Guardiola.

Efter några år med svagare resultat avslutar Wenger sin karriär som tränare för Arsenal vid säsongsslutet 2018. En kort sejour med Unai Emery och med Fredrik Ljungberg som interimslösning tillträder Arteta som tränare i december 2019. Han har i intervjuer berättat att han under en av sina sista matcher med City mot Arsenal som tränare tittade runt stadion och ser att det är knappt halvfullt. Arenan saknar stämning. Fansen har tappat tilltron. Arteta inser att jobbet med att bygga om Arsenal behöver börja från grunden. Det är inte bara spelartruppen som behöver renoveras. Hela kulturen behöver en översyn.